hur svårt ska det va o hålla kärleken vid liv?

funderat en hel del på det här med förhållanden, kärlek, ömhet o respekt senaste tiden...
hur svårt ska det egentligen vara att hålla kärleken vid liv?
såhär tror ja man kan hålla kärleken vid liv....
1. båda måste vilja vara med varandra o vilja jobba på sin kärlek... vare dag i resten av sina liv...
2. var inte långsint.... ni kommer va oense om en del saker i livet.... det är oundvikligt... det smartaste ni kan göra är att vara överens om att ni inte tycker olika (ni har ju trots allt 2 olika hjärnor o hur vore livet egentligen om ALLA tyckte o tänkte lika?)
och sen acceptera det.
3. försök tänk tillbaka när saker blir tufft o när ni kanske tvivlar.... hur kände ni i början? vad gjorde så ni föll för personen? hitta tillbaka till känslan, tanken osv....
gör man det varje dag så försvinner den aldrig ;)
4. LITA på varandra och var ärliga.... OM ALLT:
förtroende är A och O i ett förhållande.... den dagen man bryter det så är det en låååång väg att gå för att hitta tillbaka om man ens kan hitta tillbaka.....
5 o ni ta vara på varandra.... hitta på saker ihop... o glöm inte bort o skratta ihop <3

nu är inte jag någon expert på förhållanden men det där tror jag är många magiska ingredienser och slutar man med något så tappar man nog lätt bort kärleken och känslorna...
glöm inte bort att älska...

puss&kram på er <3

jakten på lycka

alla söker vi lycka i livet...
jag tror dock att det är vi själva som sätter käppar i hjulen för våran egen lycka,,,
slappna av njut av dagen, alla intryck, ta inte allt så allvarligt och tillåt er att känna lycka!
ta inte så hårt på allt o om någon beter sig så ignorera dom, lättare sagt än gjort men det svider mer om man är trevlig eller ignorerar någon som söker uppmärksamhet med ett dåligt betende!
 
 
så ni Carpe diem - fånga dagen
 
 
 en bild på min lycka <3 den största kärleken i mitt liv <3 bilden är tagen av min älskade syster Maria
 

hellre havregrynsgröt tillsammans än fläskfilé ensam!

åh jag skulle vilja spy upp alla mina känslor här... precis hur ja mår både på gott o ont...
säga vad jag tycker om folk o hur dom beter sig osv...
jag vill jag vill jag vill....
jag vill att världen ska se och veta hur vuxna människor kan va...
.o inte bara människor i min närhet utan även i vänners, familjs osv....
MEN JAG TÄNKER INTE!!!! jag är både starkare och mer vuxen än så...
man behöver inte skriva ut allt som finns på nätet och man SKA INTE hänga ut människor!!! det är inte OK hur arg man än är!
 
kände jag var tvungen o få ur  mig det här då jag ser i många bloggar o på facebook hur alla hänger ut varandra och beter sig illa...
skärpning nu och väx upp!!!!!
 
 
nu byter ja inriktning på detta inlägg för nu har ja gnällt klart ;)
 
som rubriken lyder så är jag en väldigt sällskapssjuk person.
jag älskar att ha folk jag bryr mig om och som bryr sig om mig i min närhet..
jag drömmer om ett hus på landet där alla kan umgås på högtider osv men jag är evigt tacksam för att ja har min kära mor som håller med det just nu <3
 
om ett par veckor ska jag o Leo åka bort en vecka =) iväg på nya äventyr o möta nya människor..... åhhhh som jag längta <3
 
 

dags att avsluta för nu...
 
vill även säga ett extra grattis till Stina som fyller år idag.... hurra hurra hurra hurra!!!
 
puss&kram på er alla och ni, var rädda om varandra! <3
 
 

hösten är här

med stormsteg kommer hösten inrusande och jag ja njuter =)
jag älskar alla årstider o ser skönhet i dom alla.
till hösten börjar man klä på sig med, man kan använda höstjacka o sjal =)
det kommer en massa vackra färger i naturen och jag blir så glad i själen <3
just nu i mitt liv händer det en massa saker...
både bra och dåliga...
dom bra överväger men ibland är det tufft.
jag kämpar för att allt ska bli bra o för att jag och min son ska få ett fint liv..
allt jag gör är för hans skull, min sons skull <3
vad som händer i framtiden får vi se men har en känsla av att allt kommer sluta bra hur som, på ett eller annat sätt!



att separera

att serparera med någon är aldrig kul oavsett hur illa eller bra ett förhållande varit..
det värsta jag vet är att såra någon..
men ibland är det ett ont måste tyvärr för bådas skull i slutänden...
ibland så måste man dock bete sig vuxet trots allt.... för barnen skull om det finns sånna inblandade...
det gör så ont i mig när barn far illa för att vuxn inte kan bete sig...
 
all heder o eloge till föräldrar som lyckas sköta det snyggt!!!